Joe Root och Harry Brook levererade dubbla hundra och såg till att England vann med 53 runs i Colombo. De två öppnade en renässans i Englandsslaget: en obruten partnerins på 191 lyfte gästerna till 357-3 — Englands högsta ODI-total någonsin på Sri Lankas mark.
Root var den lugna pulsen i inledningen. Med sitt karakteristiska rotationsspel och kompromisslösa back-foot timing skapade han stabilitet och gick fram till sitt 20:e ODI-kapitel, ett solitt 111* efter 108 bollar som gav plattformen för Brook.
Harry Brook svarade med ren aggression. Efter att ha analyserat banan exploderade han i mitten av inningsen, nådde sitt hundra på bara 57 bollar och slutade på karriärbästa 136. Brookens mix av framstötningar och långslag gjorde det omöjligt för Sri Lankas bowlare att hitta motmedel.
På bortaplan blev svaret från Sri Lanka tidigt intensivt: 104 runs inom powerplay trots tre tidiga wickets. Pathum Nissanka blixtrade till med en snabb halvgard från 24 bollar, men försökte sedan en ambitiös lösning som kostade hans wicket. Under matchens senare del blev underlaget trögare och gav mer sväng för spinners, vilket formade jakten.
Pavan Rathnayake höll liv i jakten med en imponerande första internationella hundra — 121 från 104 bollar — men utan en lika explosiv partner vid andra änden blev det svårt att hota det höga målet. Rathnayake föll till slut i den 47:e overs när Sam Curran slog igenom bålgen och dödade realisterna i jakten.
Vändningen kom när Adil Rashid tog bort Charith Asalanka i den 15:e övern; därefter kontrollerade England spelet genom att plocka wickets och utnyttja den ökade vridningen i spelytan. Resultatet bröt även Sri Lankas fina svit — en 12-seriers obruten framgång på hemmaplan i ODIs tog slut.
Det här var inte bara en enskild seger utan ett statement: England säkrade serien, fick självförtroende inför kommande matcher och visade att både tålamod och explosion kan kombineras till en vinnande offensiv. En kväll som Root och Brook sent kommer glömma — och som motståndarna får analysera länge.